Vad har lett mig till att arbeta med healing? För mig är det inte bara healing utan också det som jag kallar livskunskap, att lära och förstå vad vi gör här på jorden och hur vi kan tackla det på bästa sätt. Det innebär även att vårda vår jord och alla som finns på den. Och arbete? Det är nog mer ett kall – att vilja hjälpa till, så att någon kan må bättre. Det är inte en kunskap som jag har (upp)levt utan den kunskap som vi ärver genom DNA, genom sagor, genom erfarenheter i tidigare liv, genom gömd och glömd kunskap från eoner av tid.
Kanske har jag en bakgrund, ett ursprung, som är vidare än född på jorden av två vanliga personer, kanske har mitt intresse för det övernaturliga och ovanliga händelser lett mig in på ett spår som inte alla vandrar (och kanske inte heller vill vandra). Mina drömmar (på nätterna) har alltid varit tydliga, viktiga och jag har skrivit ner dem så länge jag kan minnas. När jag förstod, genom Louise Minerva-Li, att det vi upplever på dagarna också är en sorts dröm, började jag lägga ihop två och två.
Det blev inte bara fyra, utan i kvadrat. Jag började förstå att det jag har upplever i mitt dagliga liv har en djupare mening och har en anledning, för mig. Allt är tecken, syften och meningar. Ibland tror jag att vägen är helt rätt, för att i nästa ögonblick tvivla och tänka att nu har jag valt fel, men när jag går in i mig själv och känner efter, förstår jag att inget egentligen är fel, kanske en omväg, men oavsett mitt val just nu, så leder det mig dit jag ska, förr eller senare. Eftersom jag har en strävan att lära mig mer, att förstå mer, att utvecklas. Inifrån.
Den här önskan och nyfikenheten att lära och förstå har lett mig till personer, kurser, böcker, upplevelser (som jag har skrivit om här i bloggen) som hela tiden ger mig mersmak – uppmuntrar mig att söka vidare, förbi vetenskapens gräns. Nyligen läste jag en bok om helig geometri och insåg att det jag håller på med är fysik, fast ur en annan vinkel, den som varken är mätbar eller vetenskapligt säkerställd. Det är mer personliga bevis och kanske handlar det om gåvor som vi inte riktigt kan förklara än.
De som gick före mig, fick jobba hårt och länge på att utveckla sina sinnen, innan de tex fick”fatt” på chakrorna. Vi har haft det enklare, ser chakrorna och kan lära oss att hantera dem, och de som kommer efter oss är födda med kunskapen, och har vidöppna chakror. Det är helt naturligt att jorden och vi människor utvecklas, precis som tekniken, och vi öppnar fler ”procent” i vår hjärna.
Men det här har naturligtvis också inneburit att jag har jobbat med mig själv, med mina trauman i det här livet och i tidigare liv, med obalanser i mig, för att vara en stark och trygg person och för att förstå det som är svårt att förstå. Ibland gör det ont, som när mitt inre barn påkallade min uppmärksamhet för att jag förnekade henne. Men det har också gett mig en styrka att lita på mig själv och lyssna på mig själv, inte andra, även om det hela tiden är en övning att inte gå in i utanförskap, rädsla, tveksamhet.
Resultatet har blivit en känslig och vibrerande kropp, där jag, i mig, känner vad som händer utanför mig. Jag kan känna vad en annan person har ont, om det ligger en oro och gnager i personen eller om det finns en känsla av obehag någonstans.
Jag är inte alltid ”uppkopplad”, det skulle vara jobbigt att alltid känna allt. Men, det är där många barn är idag. Och vi som inte är där dagens barn är idag, skulle nog må bra av att lyssna lite mer till vårt inre, känna och erkänna vad vi känner för att sakta bli starkare och tryggare, medan många av barnen antagligen skulle må bra av att kunna avskärma sig ibland.
Min utveckling började när jag var 28-29 år, då jag fick mitt horoskop ställt av en mycket kunnig kvinna, och mycket har hänt under åren. Jag har gått kurser, läst böcker, sökt själv på de sätt som har funnits och det här är några av de böcker som har lett mig hit där jag är idag:
Gåvan från stjärnorna (Lennart Lidfors)
Kvinnor som slår följe med vargar (Clarissa Pinkola Estés)
Paradisets barn (Marianne Fredriksson)
Katarina Horowitz drömmar (Marianne Ahrne)
Nattdröm, dagsdröm, livsdröm (Louise Minerva-Li)