Det finns många olika häxor; naturhäxa, kökshäxa, örthäxa, batikhäxa, wicca och säkert många fler benämningar på kvinnor som går utanför normen. Jag är varken eller, eller lite av varje, som de flesta av oss. De som kallar mig häxa, kanske mest på skoj, gör det kanske av rädsla, för att driva med mig eller av respekt, oavsett är det helt ok för mig – jag hedrar gärna de som fick sätta livet till, bara för att de hade kunskaper utöver det vanliga. De som inte följde hierarkin, som inte böjde sig för överheten och som inte följde strömmen – men framför allt för att de hjälpte sina medmänniskor.
Jag är en helt vanlig människa, eller häxa, en som verkar i och med Moder Naturs stora trädgård, så naturnära det går i vårt moderna liv. Kanske skulle vi nu kunna kalla det modern shaman? En som samlar på örter, stenar och annat fint smått och gott från naturen. Som arbetar för människans bästa och hennes utveckling. Den som är en förutsättning för jordens utveckling och välmående. Men det är inte bara för jordens välmående, det är för oss också. Så att vår fysiska och mentala hälsa, vår motståndskraft och flexibilitet blir ett eget ekosystem, att vi är jordade energivarelser som växer inifrån.
Jag är också en som har en förmåga att blicka djupt in i människosjälen och människokroppen, kanske låter det konstigt och ibland talar jag i gåtor. Ibland vandrar jag mellan världarna, samtalar med liv och död och, när det behövs, går en bit av vägen tillsammans med dem, min själ finns i alla världar, både tidigare, nuvarande och kommande. Ibland mumlar jag tyst besvärjelser och välsignelser för mig själv, andra gånger ropar jag ut dem högt i världen. Det finns dagar då jag känner mig särskilt häxaktig och magisk, och så finns det dagar då jag inte alls gör det. Ibland drar jag ett orakelkort eller pendlar flera gånger om dagen, andra gånger låter jag bli i flera dagar.
Ibland är mina ord som en trollformel, som går djupt in i människan, ibland försvinner de i luften och det enda som blir kvar är glitter och stoft. Min intention sätter målet och inte alltid kan jag veta vad trollformeln skapar. Guldstoftet lämnar dock alltid en känsla av ro och välbehag efter sig.
Jag betraktar månen i dess cykler, följer solens gång, molnen, stjärnorna och himlen. Jag läser budskap i kvistar, djur och fjädrar som korsar min dagliga väg, jag samtalar med djur, stenar, träd och växter, med elementen, väderstrecken, det lilla folket, jättarna och många andra magiska väsen från olika världar och nivåer. Jag går barfota i gräset så länge och så mycket jag kan. Jag vilar i vatten och släpper min oro och mina tankar till vattnets väsen. Jag har mina vänner bland avlägsna planeter och stjärnsystem, jag känner deras närvaro i mitt hjärta och får deras hjälp när jag ber om det.
Magi, kreativitet och fantasi är förutsättningen för förändring och nya energier. Ibland kan det låta som hokus pokus, ibland som ”amsagor”, men det är mer sant än du kan ana. Jag vet att den väg jag går är både ovanlig och svårförståelig, för somliga. Och ibland ensam. I min gemenskap finns ett fåtal som jag verkligen kan lita på, när det kommer till andlighet, och för vilka jag kan visa mig öppen och sann, i både ljus och skugga.
Och jag vet att den som är menad att finna mig kommer att gå vägen, vare sig den är lätt eller svår, kort eller lång. Och den som når fram till mig möter där alltid också sig själv.
Allt detta, och så mycket mer, har funnits länge inom mig: Nu har jag kommit så långt att det sipprar ut och med glädje delar jag detta ut i världen, för att det är det jag får tillbaka. Ändå är jag ”bara” en helt vanlig häxa, jag menar människa, som genom glädje, sorg och smärta, tack vare bra och goda lärare från denna och andra världar, har lärt mig att leva livet i frihet, ljus och kärlek.
Ty den som lär ut, är alltid också en lärjunge. Utan nyfikenhet och ny kunskap blir det stopp i flödet och då vacklar både ljus och skugga. Utan frid i våra hjärtan kan det aldrig blir fred på jorden.